LindaBredell

Fick något ryck och ville skriva av mig lite här i min tråkiga blogg. Det känns som det liksom var dags att skriva lite här nu när det var så länge sen.
Jag sitter och tänker på vad som egentligen har hänt de senaste halv året. Vilket skit halv år det egentligen har varit; inte bara för mig utan för endel vänner. Visst finns det positiva saker och blicka tillbaka på men det är det negativa som alltid har och kommer alltid att sticka ut när man tänker tillbaka på vad som har hänt under åren som gått.
Skulle det inte vara för människorna runt omkring oss så skulle man inte klara av vissa saker som ibland inträffar. Och då tänker jag inte bara på mig själv.
Jag tycker synd om endel människor som inte har RIKTIGA vänner att vända sig till. Vänner som man känner sig trygg att prata med och öppna sig för och som alltid säger dom där rätta orden och som får en att må bra. Jag vet inte om jag är den rätta personen att vända sig till när något går snett men jag försöker alltid påmina mina vänner om att jag alltid finns där och kommer alltid finnas där vare sig eller. Jag tar deras problem före mina och kommer alltid göra det. Om det är dåligt eller inte; det vet jag inte? Men det är så jag fungerar.
Nu när jag snart är 22 år så känns det som om man mer och mer börjar hitta dom vännerna man vill ha för livet. Dom är inte många men dom är jävligt bra! Som man brukar säga; Jag har hellre 3 st super bra vänner än 10 st bara bra vänner.
Jag vill kunna känna att dom svarar klockan 2 på natten när jag ringer och mår piss, att någon alltid är på om man vill dra en impuls kväll ut och festa, prata med dom i flertal timmar i telefon, sitta ute på altan en sommarkväll och dricka vin och bara prata massa strunt utan att bry sig om solen går upp snart, Kunna sitta tyst i ett rum utan att det blir någon pinsam situation, veta att det alltid finns någon som ställer upp för en. Inte skämas för hur man för sig eller hur man ser ut, både kunna skratta och gråta med! Lita på! Och ta och ge av varandra!! Och så, exakt så(!), känner jag att jag kan vara med mina riktiga vänner! Jag tycker synd om dom som inte har såna vänner som jag har.. Kanske inte just DOM vännerna men samma egenskaper!
Egentligen vet jag inte vad jag ville få ut riktigt av det här osammanhängande inlägget.. Men för guds skull ta vara på dina vänner för när du väl vänder dom ryggen emot kanske dom en dag inte finns kvar och då står du där en vacker dag själv; utan några vänner.

Allting är väl inte på topp just nu men det är tur att jag har mina vänner <3 Och jag vet att endel av mina vänner går igenom en tuff period i sina liv. Det är bara att peppa varandra!